Fönstren slår, vinden ilar och åskvädret blir allt kraftigare. Föräldrarna springer genom korridoren men kommer fram försent. Flickan är borta. Mamman stänger fönstren och faller sedan i pappans armar. De ringer polisen och utredningen börjar nästa dag, men det gör ingen nytta. De kommer inte att hitta henne.
* * *
Flickan hänger över någons axel, hon vill gråta och men kan inte. Den främmande varelsen grubblar över något men hon förstår inte om vad. Den tar upp ett föremål ur fickan, det glänser och skiner om det. Flickan försöker vända sig om och se på den närmare, men greppet runt henne är för starkt. Plötsligt börjar det regna glitter och i nästa sekund har hon en konstig rosa klänning och har hamnat i en skog. Varelsen släpper på greppet lite men flickan kan fortfarande inte röra sig. När de gått en bit så släpper varelsen ner henne.
-Vad heter du? frågar varelsen
-Jag heter Linnéa, men vem är du?
-Jag är bara den som skulle hämta dig.
- Har du inte något namn? frågade flickan försiktigt
- Jo, Tryggve
- Varför har du tagit mig? Var är jag? Vart är vi på väg?
- Sluta ställa frågor, bara följ med mig!
De fortsätter sin färd längre och längre in i skogen. Flickans ben är väldigt trötta och precis när hon tänker sätta sig ner så säger varelsen:
-Här är trollstugan, håll dig inne tills någon kommer och hämtar dig.
-Troll? De finns ju bara i sagor.
-NEJ! Vi finns på riktigt! Bara gå in NU!
Flickan börjar nästan gråta, ingen hade någon gång varit så arg på henne. Hon går vidare in i det lilla huset som ser ut som en sten med mossa på. När hon kliver in genom dörren möts hon av många konstiga ansikten, fulla med vårtor och smuts.
- Oj, men är det dig som Tryggve har hämtat? Du var en liten en.
- Sängen finns en trappa upp, sa gammelmor.
Utan att säga ett ord går flickan upp för den lilla trappan och in till rummet där en säng av trä, sten, mossa och löv står. Vart hon än var så visste hon att hon måste tillbaka. Hon öppnar det lilla fönstret och kollar ner. Det är inte så långt ner, hon kan hoppa och det gör hon. Linnéa landar mjukt i gräset, reser sig upp och börjar springa tillbaka på den stigen de kommit från tidigare. När hon kommit en bit så började hon gå istället. Med tiden så började hon höra mer och mer småprat runt omkring henne. Plötsligt hoppar en ekorre fram och frågar:
- Vem är du? Vart är du på väg?
- Jag heter Linnéa och jag försöker hitta tillbaka till.. jag vet inte riktigt, hem.
- Är du vilse?
- Ja, kan ni hjälpa mig?
- Vi kan ta med dig till drottningen.
- Ja tack
Så börjar en ny färd mot nytt mål. För varje bit de kommer så börjar nya ljud höras och efter bara en liten stund så låter hela skogen och de sjunger och spelar en helt fantastisk melodi. När Linnéa märker att alla djur och växter inte alls är farliga så börjar hon att nynna, lära sig texten och börjar till slut sjunga med. Nu är det inte långt kvar och allt känns bra. De kommer fram till en bro där två väldigt stora råttor står.
- Halt. Vem är ni?
- Vi ska till drottningen så jag kan komma hem igen, svarade Linnéa.
- Vänta, är inte du flickan med halsbandet som Tryggve skulle föra till oss? sa den ena råttan.
- Du följer med oss! sa den andra.
Djuren och Linnéa börjar springa åt andra hållet, men då öppnas ett stort hål i marken och Linnéa faller ner. Hon hamnar i en bur som sedan börjar rulla på en räls. Hon skriker, men ingen hör. Vagnen med buren går väldigt fort, men till sist saktar den ner och stannar. När hon vågar öppna ögonen så står två råttor, nästan större råttor än de förra, framför henne och lyfter upp buren och går iväg. Det blir allt mörkare och Linnéa ser ingenting. Hon känner hur buren sätts ner och någon frågar:
- Var är halsbandet?
- Varför vill du ha mitt halsband? frågar Linnéa
- Ge det till mig!
- Nej! Jag fick det av mormor när jag var liten, innan hon dog. Jag lovade att aldrig ta av det
- Det struntar jag i! Ge det till mig, annars kommer jag aldrig att få komma upp igen.
- Vadå komma upp? frågar Linnéa.
- Drottning Ingalilja sa att det var det enda sättet att betala för det jag gjort.
- Ingalill hette min mormor.
Råttorna började skramla och till sist tändes en fackla. Råttan som ville ha halsbandet går fram till Linnéa och riktar facklan mot henne. Han börjar skrika åt de andra att bära flickan till drottningen, men ingen vågar. Då tar han upp en liten påse med glitter. Linnéa blir utsläppt och råttan slänger upp likadant glitter som regnade ner över henne när hon kom till den här förunderliga världen. Utan att hon ens hunnit blinka så är de framme vid ett stort palats. Runtomkring palatset flög det omkring massor av älvor. Råttan säger åt Linnéa att stanna där hon är medan han tar sig in i palatset, men Linnéa sprang bara fram till en av älvorna och frågar snällt om han kunde ta dem till drottningen. Älvan är lite skeptisk, men tar med dem till drottningen. De gick genom många fantastiska hallar och salar och till slut kommer de fram till rummet där drottningen skulle vara. Dörren öppnas sakta och de hör att drottningen säger att de är välkomna in. Drottningen vänder sig om och med en förvånad blick kollar hon på Linnéa.
- Vad heter du, lilla vän?
- Linnéa och min mormor hette Ingalill.
- Jag hade ett barnbarn som hette Linnéa.
- Är du min mormor?
- Ja, jag tror det.
De förenades i en kram och råttorna stod bara och gapade. Ingalilja tackade råttorna så mycket för att de fört hennes barnbarn hit och att de var välkomna upp när de ville.
När råttorna gått frågade Linnéa hennes mormor hur hon hamnat här och varför råttorna ville ha hennes halsband. Ingalill bara skrattade och sa att de är en lång berättelse som Linnéa får höra en annan gång. Nu var det viktigaste att Linnéa kom hem så hennes föräldrar inte trodde att hon var försvunnen för alltid. Linnéa fick lite glitter, en nyckel och en lite flaska med dricka i. Ingalill förklarade att glittret gjorde så hon kunde komma till olika platser på bara någon sekund, nyckeln var till den magiska portalen och att drickan var sömnmedel som hon skulle dricka när hon kommit fram till skogsbrynet så ingen skulle tro att hon gått dit själv. Med dessa saker kunde hon återvända hit varje gång som Linnéa ville träffa sin mormor eller ville komma till en helt annan plats.
* * *
Föräldrarna är utom sig, de kan inte fatta att de hade förlorat sitt enda barn. Pappan reser sig plötsligt och säger att han ska leta i skogen, hon kanske har hamnat där. Mamman tycker bara att det är meningslöst, men de går ut i alla fall. När de kommit till skogsbrynet tycker de att de ser något längre in i skogsgläntan. De springer fram och hittar sin lilla dotter avsvimmad. De överöser henne med kramar, pussar och tårar. Sedan tar de med henne hem och allt blir som vanligt.
Några år senare så kommer Linnéa fortfarande ihåg vad som hände den natten. Hon besöker sin mormor ofta, berättar om sin färd genom skogen och kommer aldrig att glömma det hon varit med om. Hon märker också att hon fått förmågan att prata med djur. Linnéa får även höra den långa historien om vad som hänt och förklaringen till allt, men det är en helt annan historia.
SLUT
