tisdag 23 oktober 2012
fredag 19 oktober 2012
I LOVE YOU REBECKA!
Jag gick ner till vaktis och bad om en hink och en trasa. Hon gick upp igen och började ta bort det som stod på väggen. Medan jag stod där och tvättade bort texten med mitt namn på, så kom vår musiklärare förbi och sa
- Vad gulligt, vem är det som har skrivit det?
Först svarade jag inte men sen frågade hon igen. Jag svarade
-Jag vet inte, och jag vill inte veta heller. jag visste egentligen, men jag ville inte säga det.
- OK, Svarade Mia, sen gick hon iväg mot musiksalen.
När jag var nästan klar så ringde det ut, och alla rusade ut från klassrummet. Jenny och Caroline stannade och sa i kör:
- Stackars dig.
Så fnissade de lite efteråt. Jag var nära på att säga till dem att det inte var roligt, men jag lät bli. För jag visste att om jag sa det så skulle det bara fortsätta ännu mer. Jag bad dem gå, och sa att jag ville vara själv. När jag ÄNTLIGEN var färdig och var på väg ut, så kom Eva-Britt.
- Rebecka, nu när du ändå håller på, så kan du väl torka bort det som står på den andra väggen utanför 7a. Det är någon som ritat på väggen där med. Jag vet inte riktigt varför, men jag skrek
- NEJ det tänker jag inte göra.
Sen sprang jag hela vägen hem. Mamma var hemma men det brydde jag mig inte om. Jag rusade in på mitt rum och lade mig på sängen. Det dröjde inte länge förrän jag hade somnat.
Jag drömde en riktig konstig dröm, den handlade om mig och Jonas. Jag drömde att vi träffades på klassfesten som skulle vara nästa vecka. Han frågade mig inför alla om vi skulle dansa, alla skrattade, men jag stod emot och svarade:
- Nej jag vill dansa själv.
Alla började tjata på mig.
- Vågar du inte Rebecka?
- Kom igen nu, dansa med honom!!
- Dansa, dansa, dansa.
Alla började säga dansa i kör.
Jag vaknade med ett ryck. Märkte efter ett tag att jag var helt kallsvettig och varm.
- Phu, Tur att det inte var på riktigt!!! tänkte jag.
Mamma kom in i rummet och frågade vad det var som hände. Jag undrade hur hon kunde ha kommit så fort, sedan såg jag att min sänglampa hade
ramlat ner och gått sönder.
-Rebecka?? sa mamma lite frågande och desperat efter ett svar.
- Jag drömmde en mardröm, sa jag.
- Ok gumman, sa mamma, maten står på bordet.
- Jag kommer snart. Jag ska bara ta på mig något lite svalare och tvätta av mig.
Mamma gick iväg och fixade det sista med lunchen.
Medans jag tvättade av mig så kom jag att tänka på att skolan inte var slut än. Jag var hemma medans skolan fortfarande inte var slut!!! Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville INTE sticka till skolan efter lunchen! Jag visste att alla skulle börja hålla på och fråga varför jag stack hem.
När jag kom ut i köket så satt mamma vid bordet och väntade på mig.
- Vad blir det? frågade jag
- Köttfärspaj, svarade mamma.
Medan vi satt och åt så berättade jag vad som hade hänt, både i skolan och i min dröm. Mamma var bra på att förstå, hon var tyst ända tills man hade pratat klart.
Efteråt så sa mamma något som jag aldrig hade kunnat vänta mig.
- När jag var lika gammal som du så hände nästan samma sak för mig. Jag älskade att dansa och göra det inför publik. Men alla i klassen tyckte att jag dansade hur fult som helst, de började reta mig och slutade vara mina kompisar. Men de ångrade de för jag fortsatte att dansa och blev bättre och bättre. Efter några år så dansade jag i New York inför en publik som jag aldrig kunnat ana att den var så stor. När jag kom hem igen så var det precis som om inget hade hänt, alla ville vara min kompis men jag hade skaffat nya kompisar som gillade mig för den jag var, så de där som varit taskiga mot mig fick aldrig vara komis med mig “den dansande svanen” .
Det knackade på ytterdörren, jag gick och kollade genom de lilla hålet i dörren.NÄr jag såg vem det var så fick jag en shock. Det var... det var JONAS!!!! Jag sprang ut i köket till mamma och frågade vad jag skulle göra, men det enda svar jag fick var:
- Lita på ditt hjärta.
Jag gick till dörren, låste upp låset, öppnade dörren på glänt och frågade vem det var fast jag redan visste.
- Det är Jonas, sa han lite tyst.
Nu öppnade jag dörren helt. Hans ansikte sågs knappt för ljuset hade släckts.
-Tänd, sa jag, det är ju mörkt.
Han gick och tände.
-Varför är du här? frågade jag.
- Ehm ee jo d-du vet det där på väggen, i-i skolan...?
- Ja, mumlade jag lite tyst till svar.
- Det var inte jag som skrev det.
Jag blev helt stumm, jag hade inte någon aning om vad jag skulle säga. Men som tur var så kom mamma ut precis då.
- Hej, du är Jonas va? Jag är Rebeckas mamma Jenny.
- Hej, eem får jag prata med Rebecka lite?
- Klart du får, kom in bara.
Vi gick in på mitt rum och han började prata direkt.
- Du jag “gillar” ju dig, men jag skulle aldrig skriva det på väggen, det skulle vara för pinsamt. Sen är det ju förbjudet också.
- Men vem var det då, frågade jag för jag trodde inte på honom.
- Alltså det var jag, men det var inte jag endå.
- Va??? jag fattar inte ett dugg!!
- I förrigår så stannade jag kvar i skolan för att träna lite extra på matten med Eva-Britt. När jag var på väg till klassrummet så kom Jocke, Steffe och Markus med en svart tuschpenna i handen.
Jag visste inte riktigt om jag skulle tro på honom, men det gjorde jag på något sätt ändå.
Jonas fortsatte.
- De sa att jag inte vågade bryta mot reglerna eller att jag inte vågade ha kul. Först ignorerade jag dem men efter ett tag så kom min ilska fram. Jag sa att jag var trött på att de alltid retade mig för att jag var “lärarens favorit”, att de alltid var taskiga vad jag än gjorde. Så jag tog pennan och skrev vad jag kände utan att riktigt tänka efter.
Han såg ledsen ut. Jag ville säga något och det tog ett tag att komma på något bra.
- Jag förstår dig, sa jag till sist
- Tack, sa han. Tack för att du förstår och för att du inte blev sur på mig!!
Jag kände att han verkligen menade det.
- Det är lugnt.
Nästa dag gick jag inte till skolan, jag var inte sjuk eller trött men jag kände mig liksom inte riktigt redo. Det hände inte så mycket hemma den dagen. Jag satt och jobbade ikapp det jag hade missat dagen innan. På eftermiddagen så fick jag hem ett litet brev, det var info om klassfesten nästa vecka. Man skulle skriva in sitt namn, klass, datum, vem man skulle gå dig med mm. Jag hade inte tänkt på den ett endaste litet dugg. Jag hade inte frågat någon om de ville gå på dansen med mig, eller ens valt kläder. Man fick inte gå på dansen utan en partner och jag hade ingen. Jag visste inte vad jag skulle göra varken nu eller senare, så jag gick och lade mig. Jag vaknade tidigt nästa morgon, jag tror klockan var fem halv sex ungefär. Jag gick och åt frukost, gjorde mig iordning. Innan jag gick till skolan så skrev jag en lapp till mamma.
“ Godmorgon mamma! jag kunde inte sova så jag sticker till skolan och stannar där hela dagen. Kram // Rebecka “
När jag kom till skolan så var det tomt. Jag satte mig utanför klassrummet på en bänk. Efter en timme så hörde jag fotsteg. Jag hoppades på att det skulle vara Caroline eller Jenny, men det var det ju förståss inte.
Det var Jonas som kom gående sakta. Han gick sakta emot mig och satte sig brevid.
Han frågade,
-Har du bjudigt någon till dansen?
-Nej, svarade jag. Har du?
- Nej inte jag heller.
- Vem vill du bjuda? slank det ur min mun, innan jag hann tänka.
- Ehm... jag eh vill bj-bjuda dig, fick han fram med lite problem.
Jag blev helt stel, skulle jag tacka ja och bli utskrattad men få gå på dansen eller skulle jag tacka nej och slippa att bli utskrattad men inte gå på festen.
- Jag ska tänka på det till i eftermiddag, svarade jag för det var det bästa jag kom på.
När skolan var slut så lämnade jag in lappen om skoldansen till Eva-Britt. När jag kom ut väntade Jonas på mig utanför. Jag hade bestämmt mig, nu skulle jag bara kunna säga det också.
- Hej, em jo jag har bestämt mig och jag... jag vill gå på skoldansen med dig.
- JAAA!!! nästan skrek han.
- Jag blev mer och mer osäker och generad över att stå där brevid.
Han sa sedan:
- Hejdå och vi ses på skoldansen, med ett litet leende på läpparna.
Jag svarade samma sak och började gå hemmåt.
När jag kom hem så hade mamma tagit fram en klänning ur garderoben i hallen. Pappa satt i TV rummet och kollade på ishockey. Jag frågade var mamma var och han sa att hon var uppe i sovrummet. Jag gick upp och frågade mamma vad det var för klänning. Hon svarade:
- Jag tänkte att du kunde ha den på skoldansen. Det är min gamla.
- Ok, tack mamma! svarade jag.
Kvällen innan festen då det bara var några timmar kvar så fixade mamma mitt hår och sminkade mig lite lätt. Klockan 18.00 så skulle Jonas komma och vi skulle gå till skolan tillsammans. Nu var klockan 17.58 och det ringde på dörren. Jag gick och öppnade, där utanför så stod Jonas, det såg inte alls ut som nörden i skolan utan en snygg helt vanlig tonårskille.
- Wow! sa jag, du liknar inte alls dig själv.
Jag hörde att det lät väldigt konstigt.
- Eh tack, svarade han.
Hela vägen dit så sa varken jag eller han någonting. När vi kom dit så hjälpte han mig av med jackan, sedan gick vi in. Jag såg inte till någon av mina kompisar, sen frågade Jonas om vi skulle dansa. Jag blev nog lite röd men jag tackade ja. Det var ju en snabb låt så det var lugnt. Efter en timme så var jag ganska trött men jag hade faktiskt haft kul. Musiken saktade ner till en tryckare. Jag såg att Jonas ville dansa med mig så jag bjöd upp honom.
Det kändet ganska konstigt, men inte alls pinsamt.
Iallafall ett tag tills HELA gänget dök upp. Så klart började de retas och hålla på. Jag tänkte sanbbt på drömmen. Men för en gångs skull så stod jag på mig och sa,
- Har ni ätit glosopa eller? Har ni ingen att dansa med, va? För ni verkar ju gilla att stå här och glo på oss.
Ingen svarade. Istället började de reta Jonas för hur han dansade. Jag gick i mellan och sa:
- Dansar ni bättre eller, ni har ju inte ens tagit ett enda danssteg till denna låten så ni ska inte säga något. Och hur ska man kunna bli bra på att dansa om man aldrig försöker.
Vi gick ifrån gänget och ställde oss vid snacksbordet. När dansen var slut var klockan redan 22.30 så jag frågade om vi kunde gå hem. Jonas ville också gå så det gjorde vi.
På hela vägen hem så sa vi inget heller. Det var inte förrän utanför min dörr som Jonas sa:
- Du, tack för att du stod upp för mig. Jag hade aldrig klarat det själv.
- Det var inget, sa jag.
Sen tappade jag kontrollen helt över vad det var som hände, för jag böjde mig fram och kysste honom lätt på kinden, vände mig om, gick in och stängde dörren. Efter det så blev jag och Jonas ihop. Gänget fortsatte så klart att retas men det var mer på skoj än allvar nu fast vi brydde oss inte om det så mycket ändå.
SLUT
- Vad gulligt, vem är det som har skrivit det?
Först svarade jag inte men sen frågade hon igen. Jag svarade
-Jag vet inte, och jag vill inte veta heller. jag visste egentligen, men jag ville inte säga det.
- OK, Svarade Mia, sen gick hon iväg mot musiksalen.
När jag var nästan klar så ringde det ut, och alla rusade ut från klassrummet. Jenny och Caroline stannade och sa i kör:
- Stackars dig.
Så fnissade de lite efteråt. Jag var nära på att säga till dem att det inte var roligt, men jag lät bli. För jag visste att om jag sa det så skulle det bara fortsätta ännu mer. Jag bad dem gå, och sa att jag ville vara själv. När jag ÄNTLIGEN var färdig och var på väg ut, så kom Eva-Britt.
- Rebecka, nu när du ändå håller på, så kan du väl torka bort det som står på den andra väggen utanför 7a. Det är någon som ritat på väggen där med. Jag vet inte riktigt varför, men jag skrek
- NEJ det tänker jag inte göra.
Sen sprang jag hela vägen hem. Mamma var hemma men det brydde jag mig inte om. Jag rusade in på mitt rum och lade mig på sängen. Det dröjde inte länge förrän jag hade somnat.
Jag drömde en riktig konstig dröm, den handlade om mig och Jonas. Jag drömde att vi träffades på klassfesten som skulle vara nästa vecka. Han frågade mig inför alla om vi skulle dansa, alla skrattade, men jag stod emot och svarade:
- Nej jag vill dansa själv.
Alla började tjata på mig.
- Vågar du inte Rebecka?
- Kom igen nu, dansa med honom!!
- Dansa, dansa, dansa.
Alla började säga dansa i kör.
Jag vaknade med ett ryck. Märkte efter ett tag att jag var helt kallsvettig och varm.
- Phu, Tur att det inte var på riktigt!!! tänkte jag.
Mamma kom in i rummet och frågade vad det var som hände. Jag undrade hur hon kunde ha kommit så fort, sedan såg jag att min sänglampa hade
ramlat ner och gått sönder.
-Rebecka?? sa mamma lite frågande och desperat efter ett svar.
- Jag drömmde en mardröm, sa jag.
- Ok gumman, sa mamma, maten står på bordet.
- Jag kommer snart. Jag ska bara ta på mig något lite svalare och tvätta av mig.
Mamma gick iväg och fixade det sista med lunchen.
Medans jag tvättade av mig så kom jag att tänka på att skolan inte var slut än. Jag var hemma medans skolan fortfarande inte var slut!!! Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville INTE sticka till skolan efter lunchen! Jag visste att alla skulle börja hålla på och fråga varför jag stack hem.
När jag kom ut i köket så satt mamma vid bordet och väntade på mig.
- Vad blir det? frågade jag
- Köttfärspaj, svarade mamma.
Medan vi satt och åt så berättade jag vad som hade hänt, både i skolan och i min dröm. Mamma var bra på att förstå, hon var tyst ända tills man hade pratat klart.
Efteråt så sa mamma något som jag aldrig hade kunnat vänta mig.
- När jag var lika gammal som du så hände nästan samma sak för mig. Jag älskade att dansa och göra det inför publik. Men alla i klassen tyckte att jag dansade hur fult som helst, de började reta mig och slutade vara mina kompisar. Men de ångrade de för jag fortsatte att dansa och blev bättre och bättre. Efter några år så dansade jag i New York inför en publik som jag aldrig kunnat ana att den var så stor. När jag kom hem igen så var det precis som om inget hade hänt, alla ville vara min kompis men jag hade skaffat nya kompisar som gillade mig för den jag var, så de där som varit taskiga mot mig fick aldrig vara komis med mig “den dansande svanen” .
Det knackade på ytterdörren, jag gick och kollade genom de lilla hålet i dörren.NÄr jag såg vem det var så fick jag en shock. Det var... det var JONAS!!!! Jag sprang ut i köket till mamma och frågade vad jag skulle göra, men det enda svar jag fick var:
- Lita på ditt hjärta.
Jag gick till dörren, låste upp låset, öppnade dörren på glänt och frågade vem det var fast jag redan visste.
- Det är Jonas, sa han lite tyst.
Nu öppnade jag dörren helt. Hans ansikte sågs knappt för ljuset hade släckts.
-Tänd, sa jag, det är ju mörkt.
Han gick och tände.
-Varför är du här? frågade jag.
- Ehm ee jo d-du vet det där på väggen, i-i skolan...?
- Ja, mumlade jag lite tyst till svar.
- Det var inte jag som skrev det.
Jag blev helt stumm, jag hade inte någon aning om vad jag skulle säga. Men som tur var så kom mamma ut precis då.
- Hej, du är Jonas va? Jag är Rebeckas mamma Jenny.
- Hej, eem får jag prata med Rebecka lite?
- Klart du får, kom in bara.
Vi gick in på mitt rum och han började prata direkt.
- Du jag “gillar” ju dig, men jag skulle aldrig skriva det på väggen, det skulle vara för pinsamt. Sen är det ju förbjudet också.
- Men vem var det då, frågade jag för jag trodde inte på honom.
- Alltså det var jag, men det var inte jag endå.
- Va??? jag fattar inte ett dugg!!
- I förrigår så stannade jag kvar i skolan för att träna lite extra på matten med Eva-Britt. När jag var på väg till klassrummet så kom Jocke, Steffe och Markus med en svart tuschpenna i handen.
Jag visste inte riktigt om jag skulle tro på honom, men det gjorde jag på något sätt ändå.
Jonas fortsatte.
- De sa att jag inte vågade bryta mot reglerna eller att jag inte vågade ha kul. Först ignorerade jag dem men efter ett tag så kom min ilska fram. Jag sa att jag var trött på att de alltid retade mig för att jag var “lärarens favorit”, att de alltid var taskiga vad jag än gjorde. Så jag tog pennan och skrev vad jag kände utan att riktigt tänka efter.
Han såg ledsen ut. Jag ville säga något och det tog ett tag att komma på något bra.
- Jag förstår dig, sa jag till sist
- Tack, sa han. Tack för att du förstår och för att du inte blev sur på mig!!
Jag kände att han verkligen menade det.
- Det är lugnt.
Nästa dag gick jag inte till skolan, jag var inte sjuk eller trött men jag kände mig liksom inte riktigt redo. Det hände inte så mycket hemma den dagen. Jag satt och jobbade ikapp det jag hade missat dagen innan. På eftermiddagen så fick jag hem ett litet brev, det var info om klassfesten nästa vecka. Man skulle skriva in sitt namn, klass, datum, vem man skulle gå dig med mm. Jag hade inte tänkt på den ett endaste litet dugg. Jag hade inte frågat någon om de ville gå på dansen med mig, eller ens valt kläder. Man fick inte gå på dansen utan en partner och jag hade ingen. Jag visste inte vad jag skulle göra varken nu eller senare, så jag gick och lade mig. Jag vaknade tidigt nästa morgon, jag tror klockan var fem halv sex ungefär. Jag gick och åt frukost, gjorde mig iordning. Innan jag gick till skolan så skrev jag en lapp till mamma.
“ Godmorgon mamma! jag kunde inte sova så jag sticker till skolan och stannar där hela dagen. Kram // Rebecka “
När jag kom till skolan så var det tomt. Jag satte mig utanför klassrummet på en bänk. Efter en timme så hörde jag fotsteg. Jag hoppades på att det skulle vara Caroline eller Jenny, men det var det ju förståss inte.
Det var Jonas som kom gående sakta. Han gick sakta emot mig och satte sig brevid.
Han frågade,
-Har du bjudigt någon till dansen?
-Nej, svarade jag. Har du?
- Nej inte jag heller.
- Vem vill du bjuda? slank det ur min mun, innan jag hann tänka.
- Ehm... jag eh vill bj-bjuda dig, fick han fram med lite problem.
Jag blev helt stel, skulle jag tacka ja och bli utskrattad men få gå på dansen eller skulle jag tacka nej och slippa att bli utskrattad men inte gå på festen.
- Jag ska tänka på det till i eftermiddag, svarade jag för det var det bästa jag kom på.
När skolan var slut så lämnade jag in lappen om skoldansen till Eva-Britt. När jag kom ut väntade Jonas på mig utanför. Jag hade bestämmt mig, nu skulle jag bara kunna säga det också.
- Hej, em jo jag har bestämt mig och jag... jag vill gå på skoldansen med dig.
- JAAA!!! nästan skrek han.
- Jag blev mer och mer osäker och generad över att stå där brevid.
Han sa sedan:
- Hejdå och vi ses på skoldansen, med ett litet leende på läpparna.
Jag svarade samma sak och började gå hemmåt.
När jag kom hem så hade mamma tagit fram en klänning ur garderoben i hallen. Pappa satt i TV rummet och kollade på ishockey. Jag frågade var mamma var och han sa att hon var uppe i sovrummet. Jag gick upp och frågade mamma vad det var för klänning. Hon svarade:
- Jag tänkte att du kunde ha den på skoldansen. Det är min gamla.
- Ok, tack mamma! svarade jag.
Kvällen innan festen då det bara var några timmar kvar så fixade mamma mitt hår och sminkade mig lite lätt. Klockan 18.00 så skulle Jonas komma och vi skulle gå till skolan tillsammans. Nu var klockan 17.58 och det ringde på dörren. Jag gick och öppnade, där utanför så stod Jonas, det såg inte alls ut som nörden i skolan utan en snygg helt vanlig tonårskille.
- Wow! sa jag, du liknar inte alls dig själv.
Jag hörde att det lät väldigt konstigt.
- Eh tack, svarade han.
Hela vägen dit så sa varken jag eller han någonting. När vi kom dit så hjälpte han mig av med jackan, sedan gick vi in. Jag såg inte till någon av mina kompisar, sen frågade Jonas om vi skulle dansa. Jag blev nog lite röd men jag tackade ja. Det var ju en snabb låt så det var lugnt. Efter en timme så var jag ganska trött men jag hade faktiskt haft kul. Musiken saktade ner till en tryckare. Jag såg att Jonas ville dansa med mig så jag bjöd upp honom.
Det kändet ganska konstigt, men inte alls pinsamt.
Iallafall ett tag tills HELA gänget dök upp. Så klart började de retas och hålla på. Jag tänkte sanbbt på drömmen. Men för en gångs skull så stod jag på mig och sa,
- Har ni ätit glosopa eller? Har ni ingen att dansa med, va? För ni verkar ju gilla att stå här och glo på oss.
Ingen svarade. Istället började de reta Jonas för hur han dansade. Jag gick i mellan och sa:
- Dansar ni bättre eller, ni har ju inte ens tagit ett enda danssteg till denna låten så ni ska inte säga något. Och hur ska man kunna bli bra på att dansa om man aldrig försöker.
Vi gick ifrån gänget och ställde oss vid snacksbordet. När dansen var slut var klockan redan 22.30 så jag frågade om vi kunde gå hem. Jonas ville också gå så det gjorde vi.
På hela vägen hem så sa vi inget heller. Det var inte förrän utanför min dörr som Jonas sa:
- Du, tack för att du stod upp för mig. Jag hade aldrig klarat det själv.
- Det var inget, sa jag.
Sen tappade jag kontrollen helt över vad det var som hände, för jag böjde mig fram och kysste honom lätt på kinden, vände mig om, gick in och stängde dörren. Efter det så blev jag och Jonas ihop. Gänget fortsatte så klart att retas men det var mer på skoj än allvar nu fast vi brydde oss inte om det så mycket ändå.
SLUT
tisdag 2 oktober 2012
JORDEN RUNT
JORDEN RUNT
Jag startar i Lund, Sverige i Europa till Ottawa,Canada i Nordamerika - 5946 Km - 569,6 Mil
LUND:
- Sveriges huvudstad Stockholm har 864’324 invånare.
- Sverige har 9,5 miljoner invånare.
- Våra naturtillgångar är järnmalm, skog och vattenkraft mm.
- I Sverige så är de flesta kristna och vårt klimat är tempererat.
OTTAWA:
- Kanadas huvudstad Ottawa har ungefär 880’000 invånare.
- Ottawa är populärt för deras teatrar, museer och kulturfestivaler.
- Den större delen av Kannada är kristna, men det finns Judendom, Islam och Hinduism
- klimatet är tempererat (fuktigt hela året)
Jag åker från Ottawa till Rio de Janeiro, Argentina i Sydamerika - 8286 Km - 828,6 Mil
Rio de Janeiro:
*Rio är Brasiliens största stad.
- Rio har ungefär 10 miljoner invånare.
- Deras klimat är tropiskt - varmt, fuktigt.
- Deras religion är katolicism.
Sedan från Rio De Janeiro till Antananarivo, Madagaskar i Afrika - 9’284 Km - 928,4 Mil
Antananarivo:
- Antananarivo är huvudstaden i Madagaskar.
- Det är 1,7 miljoner invånare där.
- I industrin tillverkar man olika livsmedel,tobak och kläder.
- Klimatet är Tropiskt i kustområdena,tempererat i inlandet och ökenklimat i söder.
Från Antananarivo till Beijing, Kina i Asien - 9’675 Km - 967,5 Mil.
BEIJING:
- Beijing är huvudstaden i Kina, förr kallades den Peking.
- Det bor 8 miljoner invånare i Beijing. ( Det finns drygt 9 miljoner invånare i Sverige)
- Många jobbar inom industrin, de tillverkar t.ex. textilvaror, maskiner och annan elektronikutrustning.
- Det är många som arbetar på t.ex. hotell och ger service åt de miljoner människor som besöker Beijing.
- De största religionerna är Buddhism, Islam och Kristendom.
- Beijing har inlandsklimat vilket menas med kalla torra vintrar och varma fuktiga somrar. (Tempererat i norr, Subtropiskt i söder)
Och till sist från Beijing, hem till Lund igen - 7175 Km - 717,5 Mil
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)